footprints in the sand
han vandrade framför mig
alltid lika stadigt lika bestämt och
trygghet var allt han stod för
i mina ögon
de som aldrig förtog varför
jag följde hans fotspår i sanden
var de som aldrig känt behovet
av den trygghet jag kände då
jag var svag.
och de som aldrig kände
hur själen kunde gå vilse
då man slutade tro på sig själv
kunde aldrig se svagheten
och osäkerheten i fotstegen som
bara följde efter
hans spår
jag var rädd.
utan känsla
utan tanke
utan mig
och för de
de som en gång fått lärt sig
att fotspår inte är att lita på
de som på nytt fått springa tillbaka
åt samma håll de kom ifrån
för att hämta sig själva
ja de
de tyckte inte synd
de förstod
en engång vilsen själ
blir en luttrad och stark själ
efter en tid
efter en erfarenhet
eller två
man lär sig med tiden
att vandra själv
åt sitt håll
det vet jag.
21, jag ser det som ett nytt kapitel
"The most important relationship you'll ever have,
is the one you have with yourself"
/ The City
vänskap kärlek & hopp
//
tangled up in you
helheten
och
den där röda tråden
du vill att jag skall se
som jag så lätt
traslar mig in i
confused.
jag säger att man aldrig kan sluta älska
då har man aldrig älskat på riktigt
personen
illusioner,
that's some deep
and confusing shit
.
och jag ler medans han gråter
till den där låten
som jag aldrig lyckats
förstå mig på
.
att älska är föralltid
inget annat
säger jag
//
du.
varför just han
de kan se det
de me
//
du, det har alltid varit du.
släpper inte du, släpper aldrig jag
jag värdesätter samma handling
nästan dubbelt så mycket när
någon annan gör det
än du
jag är van vid att du skall göra det
jag förväntar mig inget annat
av dig?
vissa personer kommer alltid finnas där
det vet man. eller?
många gånger har jag insett
att man aldrig bör ta någon för givet
men ändå är det bara en tidsfråga
tills man kommer på sig själv
otacksam. missnöjd.
jag undrar om man
kan vara säker på
hur starkt en annan person känner för en?
hur länge den kommer stå vid ens sida?
hur länge den kommer orka?
ord som sårar. handlingar som tär.
men inte avsiktligt. det är aldrig avsiktligt.
att göra något ont, någon som betyder.
det vet jag.
jag tror det har att göra med att
man själv har människor runtomkring sig
som man aldrig skulle släppa
människor som ens hjärta slår för
som varje ben i kroppen värker för
som varje tanke ägnas åt
som varje tomrum fylls upp av
människor man kan förlåta.
människor som tar en för givet, så som man själv gör med dom.
ibland.
jag är van vid att du skall var mitt berg
så när jag faller tillbaka
är jag aldrig rädd
jag vet att du tar emot mig
det har du alltid gjort
//
och när jag vänder ryggen till och vinkar, ber han mig att inte gå
du står framför mig
och jag saknar dig än
förstår du?
du förstår inte.
du står framför mig
och saknaden går inte över
förstår du?
du förstår inte.
låt mig förklara för dig
vad jag precis förklarat
för mig
jag saknar inte dig
jag saknar den jag trodde
du var
du kan gå nu.
//
what makes you the good guy?
hur bra människa du är?
hur god du är?
dina avsikter?
dina ord?
dina tankar?
dina handlingar?
jag märker ofta att många av oss
lever utan något samvete
och om det är alldeles för starkt att påstå detta
så kanske
tror jag att många av oss inte är
medvetna
om sina handlingar, sina avsikter
eller sättet de kan
och berör människor
runt omkring sig
//
vi liknar inte mer, inte mer än att vi önskar efter samma slut, du och jag.
hur det kommer sig att vi börjar känna och tänka mer
med tiden
i takt med att rynkorna kommer
kommer rädslan
rädslan att stå ensam
i slutet
och det är nog även då
som många av oss börjar vandra
med bägge fötterna på jorden
igen
och plötsligt är man tillbaka på samma ruta
som man började vid
vi började som spädbarn som sökte
trygghet och kärlek
och slutar
som vuxna människor
som söker efter precis samma sak
man behöver inte vara ensam, för att vara självständig.
är nog det
att man aldrig vet vad som väntar
runt hörnet
jag kan tycka att det är lite skrattretande
det skulle nog du med tyckt
det är skrattretande att varje gång
jag strör över allt hopp på mattan
så att andra kan trampa på det
kommer någon och plockar upp det
någon som skyddar
någon som får dig att börja tro igen
någon får dig att börja hoppas igen
en ängel
och hon
hon som predikade om att
ensam är stark
om hur hon ville vara självständig
och stå på egna ben
visst är det typiskt att
just hon
skulle träffa han
han som avbryter henne
då hon talar med han
bara för att tala om för henne
hur vacker hon är
visst är det typiskt?
det är typiskt att livet vänder
när man minst anar det
för kanske, bara kanske, borde du inte läsa detta.
ett slut
det är så det skall vara
men du, du hoppas
på ett bättre slut
denna gången, du säger att du än älskar
du säger att du alltid älskat, men du är naiv
du är ung, du lever på ett hopp
som aldrig kommer vara mer än
ett hopp som tär, krossar och skär
och trots att du vet
att det är som att skrapa på en nitlott
som du så många gånger tidigare
skrapat och förlorat på
så hindrar det inte dig från
att fortsätta att skrapa
fortsätter att hoppas
torts att du vet
att du bara är naiv
att du redan fått ditt slut
men inte det slut du hoppats på
kanske
inte det slut du förtjänade
kanske
du kanske vill kalla det bortkastad tid.
lagrar och lagrar
jag matar in
och jag matar ut
jag försöker välja ut
sortera
allt som är värt att behålla
allt som är värt att minnas
allt jag bör hålla kvar
och allt som bör bort
men jag märker snart
att det är inget man själv styr
det är något som bara blir
det bara blir
så
ibland
när man tappar det
det man alltid skulle hålla fast vid
don't you wait for me
I turn my back
Run away, run away
So predictable
Not far from here
You see me crack
Like a bone, like a bone
I'm so breakable
http://www.youtube.com/watch?v=zAE2A-2JusY
//
since I've met you, I only paint in colours.
att med dig
är jag inte
ett sådant träd
som faller
efter en storm
då jag är med dig
och kanske säger det dig
inte så mycket
men mig
mig säger det allt
//
hon var van vid att vandra själv, med sina målarfärger i ena handen och en liten bok i andra.
hon målar alltid upp en karta
en väg
så hon vet åt vilket håll
hon skall ta nästa steg
hon har aldrig tillhört
dom
dom som tar de stora kliven
dom som tar risken
dom tappra
eller dom modiga
hon slutade måla
och följde hjärtats slag
det var då
som hon nästan förlorade
sig själv
så när hon ber dig att
ta ett steg i taget
är det för att hon vill
komma fram
med dig
ett stort kliv fram, kan innebära
tio kliv tillbaka
hon vill inte dit igen.
http://www.youtube.com/watch?v=VJ8x1K4N8K8
//Arre
jag vet att mina illusioner inte alls hänger ihop med verkligheten, på något vis.. om inte, inte alls.
jag kan se det du tänker
ändå
att jag är hopplös när det gäller det här
det vet vi bägge två
det ligger inte i min natur
att älska
så som alla andra gör
att dina ord är sanna
då du säger
att jag bara gör mig själv ont
då jag tror på mer
än vad verkligheten är
och vad människor kommer vara
//
en fru, en bästa vän, en älskarinna, en mamma, en kvinna, hans kvinna.
av förhållande
med ständig glöd
utan den med evig kärlek
det är kärlek
för då han kysser henne
kysser han inte sin tjej
han kysser sin framtida fru
det är kärlek
för då han håller hennes hand
gör han inte det bara för känslan
utan för att visa sin stolthet
för hela världen
det är kärlek
för att då han säger att han
älskar henne
älskar han henne
mer än vad han
älskar sig själv
det är kärlek
just a picture, just a night, i didn't expekt for love, to be knocking on my door.
ett foto som togs den kvällen
vi skulle ses
inget var planerat
samma rum
du var där
jag var där
och du
du tog hand om mig
och de är änglar, men de vandrar på samma jord som vi gör.
jag har mina två änglar
jag ligger ofta vaken om nätterna
bara för att se på medans de sover
de är så vackra
så oskuldsfulla
man kan se på dom att de
aldrig känt sorg eller ondska
ibland blir jag rädd av tanken
att släppa taget om dom
då de blir äldre
det är först då jag kan förstå
hur en moders kärlek kan vara
till ett barn
det är först då jag kan förstå
varför vissa hinder funnits
och varför vissa regler lagts
"gå inte längre än vad mina armar kan nå
och mina ögon kan se,
brukade hon säga
då vi var små..."
de små lockarna
det kritvita ansiktet
och den där lilla skratt gropen
på kinden, som knappt syns
men ändå syns så väl
fasters små älskade änglar
//
when I said your name, It was like saying, look at those clouds.
se på mig
vad ser du?
lägg din hand på mitt hjärta
vad känner du?
om du lutar ditt huvud mot mitt
kan du då höra vad jag tänker?
och
om jag viskar att du är det vackraste jag vet
lovar du att inte försvinna då?
lovar du att du fångar om mig
och aldrig låter mig gå?
för
om jag visste svaret
om jag bara visste svaret
hade jag låtit dig se på mig
jag hade låtit dig,
lägga din hand på mitt bröst
och höra hur mitt hjärta slår,
det slår, i samma takt som ditt
jag hade låtit dig luta ditt huvud mot mitt
så du kunde få höra
hur jag tillägnar varje tanke åt dig
för om jag visste svaret
då skulle du förstå
du skulle förstå varför
varför du är
det vackrast jag vet.
//
you heare the words I tell and you read the words I spell, but still you just don't get it.do you?
när ni ser på film, fastnar orden ni hör?
jag undrar hur det fungerar
då vi väljer vad som skall fastna
och vad som bör filtreras
jag undrar hur det fungerar
där uppe, hur vi tänker
och här inne, hur vi känner
because you are a good man
even when you know that people are
not watching you."
Will Smith, Seven Pounds
kanske har det att göra med
att man tröttnat på
människor som gör goda gärningar
bara
när rampljusen är på.
may bee.
//
