I know you belive you understand what you think, I said. But I am not sure you realize that what you heard is not what I meant.
.
//
människan är inte gjord för att vara ensam
och jag
jag är inte gjord
för att vara
utan dig.
//
tiden förändras inte. vi förändras.
det är motgångarna som
prövar
gör ont
och stärker
oss
och varje gång som
jag faller ihop
tänker jag på det
att lyfta ansiktet mot solen
för att inte se skuggorna
som du brukar säga
brister har vi
alla
men om man älskar
så uppmärksammar man
dessa
och försöker vara
det bästa
man kan vara
mot de som förtjänar
det bästa
till höjder
jag aldrig tidigare
varit på
jag förstår varför
du är den enda
jag älskat
såhär
//
this time.
offrades
den dagen då du
överlevde
jag undrar
hur de sista tankarna
såg ut
den kvällen
då du var nära slutet
sprang även de ner
ner för den mörka stigen
var de vackra
eller sorgliga
var du lik dig själv
den natten?
du förändrades den morgonen
då du vaknade upp
i det vita rummet
med nålar i armarna
och tårar som rann ner för kinderna
du pratade på en andra chans
och ett bättre liv som väntade
du lovade att
du skulle börja älska
älska
som du aldrig tog dig tid att
göra
innan.
du jag och dom andra.
jag vet inte
varför det blev
som det blev.
jag tror att det kanske
kan ha varit så
att det vi försökte
förklara
och
bevisa
för andra
glömde vi
förklara
och
bevisa
för oss själva
det var nog inte det
att vi slutade älska
det var nog mer
att vi glömde
visa det.
du och jag.
utan dig.
men märker snart
att du inte är där
täcket ligger inte
på golvet
och kudden
har inte
glidit bort
jag vaknar mitt i natten
men somnar om
inom kort
det är tråkigt
att sova
utan dig.
//
att förlora och att förloras
but been true
to you
och aldrig kommer
jag känna att jag
förlorat
något
någon
as long as
you are the best
you can be
as long as you give
all you have to give
you can't loose
you can only be lost
you lost me
you are different and this is a different kind of love.
jag har suttit och iakttagit
på tok allt för länge
dig
sömnlös
men inte trött
nej inte alls.
det gör ingenting
absolut ingenting
att jag ligger vaken
inatt.
.
i ett hundra åttio två dagar har jag älskat dig
jag har alltid velat tro
att man själv bestämmer
sin egen lycka
och jag tror
att jag
lyckats
bevisat
för mig själv
att det faktiskt
är så
man bestämmer
sin egen lycka
kanske genom att
försöka finna lyckan
i det som finns runtomkring
för ett hundra åttio två dagar sen
bestämde jag mig för
att älska dig
jag har älskat dig
enda sens dess
det var något vi kände som vi vägrade sätta ord på. vi var nog bara inte redo, vi var nog inte redo att förstå.
hej, min vän
regnade det hos dig
som det gjorde hos mig
igår?
jag har saknat.
jag har tänkt.
jag glömde säga det
då vi skiljdes åt
det är typiskt mig
det här med
stolthet
vi hade det bra ihop.
jag brukar komma att
tänka på det
sådär när sommarn
börjar närma sig
och sommarregn
smattrar mot mitt fönster
jag minns de fina stunderna väl.
och trotts att jag mycket väl vet
att de dåliga stunderna
var fler
är de fina de som
överväger mer.
de överväger idag
på ett sett som de aldrig skulle
gjort då
du är borta.
jag kommer att tänka på dig
ibland
då regnet smattrar mot mitt fönster
och jag ler varje gång
varje gång
varje gång
min vän
//
I was down, when you picked me up.
jag tänkte på
hur mitt lakan formar sig
då du reser dig upp ur min säng
jag ser en
ängel
jag ser
vingar
innan du försvinner
in på toa
för att göra dig i ordning
till jobbet
vänder du dig
alltid
och frågar varför jag ler
jag ler
för jag undrar
om alla andra skulle se
det jag ser
du är en ängel
min ängel
//
mer än vad vi förstår.
det känns som den där dagen
då vi stod ute på balkongen
och vinden väckte
allt som stod still
liksom du
väckte
då
du fyllde
mina nävar med fjädrar
och sa att varje fjäder
symboliserar allt det vackra
i livet som jag älskar
och värdesätter högst
vinden blåser
från bägge håll
sa du
det gäller att alltid
hålla fast
lika hårt
det gäller att aldrig
släppa
taget
då man gör allt för att
hålla ihop
att inte släppa
men det inte räcker till.
//
när man tappar skrivförmågan. när man inte kan sätta ord på det bästa man vet.
det kanske inte längre är som förr?
du kanske hade rätt.
och jag kan inte heller längre
beskriva den där känslan i ord
inte som jag kunde
då
inte som jag kunde
förr
då det var.
och jag vet att man ibland
kan känna sig bekväm och trygg
att känslan då inte alltid
kan beskrivas med ord
för att ord inte längre
räcker till
ord blir platta.
ibland
blir det som det blivit nu
känslan kan inte beskrivas i ord
för orden finns inte där
då känslan inte är kvar
inte som den en gång var.
ibland blir det
som det blivit nu.
det är inte längre som förr.
du hade rätt.
du säger att jag vandrar på en väg, som du redan vandrat på. Och kanske är det så.
du säger att jag skall se
se mig omkring
för att se
det du såg
då
och när jag tänker
vill du att jag skall tänka
tänka i dina banor
för att jag skall förstå
det du förstår
idag
många gånger
vill du
att jag skall
kunna vandra i dina skor
i dina kläder
och känna
det jag känna skall
men det går inte.
jag kan inte.
jag förstår inte.
jag vill inte.
för det är omöjligt
för mig
lika mycket som det är för dig
att kliva ur de där skorna
hoppa ur de där kläderna
och glömma
allt jag lärt mig
allt jag kan
lika lite som du
kan se, det jag ser
lika lite som du
kan tänka, det jag tänker
just nu
just nu
if you love, you don't let go
jag sa det då
släpper vi
har vi släppt
jag tillhörde aldrig dom
det visste du
de som släpper
och sedan plockar
upp
eller plockas upp
igen
jag tillhör de som tror
dom som vet
att kan man släppa
en gång
gör man det lätt
igen
and I choose not to do that
life is too precious
to try to catch something
that's meant to be lost
I never minded loosing you.
släpper aldrig jag
de röda rosorna som jag glömde på hotellrummet
du ville inte höra
sanningen
som jag så gärna
ville säga
dig
det gjorde
ont
nu
och du
du behövde tid
vi pratade länge
och innan vi la på luren
förklarade tystnaden
att inget behövde sägas
för du förstod
allt var redan
klart
över
och jag minns den där kvällen
i milano
spårvagn, hotell, vin och rosor
jag var så lycklig
och jag minns den där kvällen
då jag önskade
detsamma
dig
du som befann dig
ett samtal ifrån
jag önskade dig
riktig kärlek
för du förtjänade det
du förtjänade det
mest av alla
vi pratade länge
och innan du la på luren
blev jag tom
orden jag ville säga
var inte de du ville höra
jag var tyst
men du visste
du visste ändå
då du ringde mig
och att
tystnaden
som var sanningen
som inte sas
men hördes
gjorde ont
ont att
inse att den man älskar
är den man måste släppa
ont att inse
men dags att förstå
du skulle släppa
därför ringde du mig
du visste
vad tystnaden skulle säga dig.
//
jag vet att du är rätt, för du är inte fel
du väntade på ett brev
jag så många gånger tänkt skicka
men aldrig gjorde
och varenda ord vet jag väl
som skulle skrivas
men som aldrig skrevs
inte på papper
jag kunde aldrig
du väntade på ett brev
där jag skulle skriva
förklara
allt som kändes
rätt
jag visste inte hur
men som du visste
tillhörde jag aldrig dom
som visste vad som var
rätt
utan dom
som urskiljde
allt som var fel
och den dagen
då vi satt på tåget
och du lutade ditt huvud
mot min axel
viskade jag försiktigt
"det ända jag vet
är att hos dig
ser jag inga
fel"
//
punkt
skrattet tystnar
vi viskar mer
än vad vi pratar
och då du frågar vad som
är fel
är inget, inget svar
du accepterar
men det enda svaret
jag ger
och kan ge
och det är en vana
att bli så där
punkterad
som du skulle vilja
kalla det
då man bara
stänger av
sådär utan någon
förvarning
utan någon
anledning
riktigt
men det är en dålig
vana inget mer
//
.
"First you show me that I can be harmed by no weapon,
and then you cut me deeper than any blade possibly could."
- Adam to Hiro.
det var en söndag morgon
och pussar henne på pannan
medans han viskar
du vet vad jag känner för dig
de där tre orden som
du är så rädd för att säga
att vara rädd att känna
att falla, att gå sönder
"Love, as if you have never been hurt"
//
