vi liknar inte mer, inte mer än att vi önskar efter samma slut, du och jag.
jag har funderat över vad åren gör med oss människor
hur det kommer sig att vi börjar känna och tänka mer
med tiden
i takt med att rynkorna kommer
kommer rädslan
rädslan att stå ensam
i slutet
och det är nog även då
som många av oss börjar vandra
med bägge fötterna på jorden
igen
och plötsligt är man tillbaka på samma ruta
som man började vid
vi började som spädbarn som sökte
trygghet och kärlek
och slutar
som vuxna människor
som söker efter precis samma sak
hur det kommer sig att vi börjar känna och tänka mer
med tiden
i takt med att rynkorna kommer
kommer rädslan
rädslan att stå ensam
i slutet
och det är nog även då
som många av oss börjar vandra
med bägge fötterna på jorden
igen
och plötsligt är man tillbaka på samma ruta
som man började vid
vi började som spädbarn som sökte
trygghet och kärlek
och slutar
som vuxna människor
som söker efter precis samma sak
//
Kommentarer
Postat av: Daniel
Vi borde ta mer efter barn å dess kärleksyttingar!
Postat av: Mirnesa
jag tänker alltid på detta faktiskt. it all comes back
Postat av: M
äh, jag tänker aldrig på det. Liksom. Liksom. Det är nog därför jag håller på som jag gör.... Känns som jag lever i ett helvetesstort tidsglas. Liksom.
Postat av: till M
hahaha... skön är du. LIKSOM <3
Trackback
