arreochmasse

jag har mina två änglar
jag ligger ofta vaken om nätterna
bara för att se på medans de sover

de är så vackra
så oskuldsfulla
man kan se på dom att de
aldrig känt sorg eller ondska

ibland blir jag rädd av tanken
att släppa taget om dom
då de blir äldre

det är först då jag kan förstå
hur en moders kärlek kan vara
till ett barn
det är först då jag kan förstå
varför vissa hinder funnits
och varför vissa regler lagts

"gå inte längre än vad mina armar kan nå
och mina ögon kan se,
brukade hon säga
då vi var små..."