släpper inte du, släpper aldrig jag

jag värdesätter samma handling
nästan dubbelt så mycket när
någon annan gör det
än du
jag är van vid att du skall göra det
jag förväntar mig inget annat
av dig?

vissa personer kommer alltid finnas där
det vet man. eller?

många gånger har jag insett
att man aldrig bör ta någon för givet
men ändå är det bara en tidsfråga
tills man kommer på sig själv

otacksam. missnöjd.

jag undrar om man
kan vara säker på
hur starkt en annan person känner för en?
hur länge den kommer stå vid ens sida?
hur länge den kommer orka?

ord som sårar. handlingar som tär.
men inte avsiktligt. det är aldrig avsiktligt.
att göra något ont, någon som betyder.
det vet jag.

jag tror det har att göra med att
man själv har människor runtomkring sig
som man aldrig skulle släppa

människor som ens hjärta slår för
som varje ben i kroppen värker för
som varje tanke ägnas åt
som varje tomrum fylls upp av

människor man kan förlåta.
människor som tar en för givet, så som man själv gör med dom.
ibland.


jag är van vid att du skall var mitt berg
så när jag faller tillbaka
är jag aldrig rädd
jag vet att du tar emot mig
det har du alltid gjort

//
 


och när jag vänder ryggen till och vinkar, ber han mig att inte gå

du står framför mig
och jag saknar dig än

förstår du?
du förstår inte.

du står framför mig
och saknaden går inte över

förstår du?
du förstår inte.

låt mig förklara för dig
vad jag precis förklarat
för mig

jag saknar inte dig
jag saknar den jag trodde
du var

du kan gå nu.


//

what makes you the good guy?

har du någonsin ställt dg själv frågan
hur bra människa du är?
hur god du är?
dina avsikter?
dina ord?
dina tankar?
dina handlingar?

jag märker ofta att många av oss
lever utan något samvete
och om det är alldeles för starkt att påstå detta
så kanske
tror jag att många av oss inte är
medvetna
om sina handlingar, sina avsikter
eller sättet de kan
och berör människor
runt omkring sig

//

vi liknar inte mer, inte mer än att vi önskar efter samma slut, du och jag.

jag har funderat över vad åren gör med oss människor
hur det kommer sig att vi börjar känna och tänka mer
med tiden

i takt med att rynkorna kommer
kommer rädslan
rädslan att stå ensam
i slutet
och det är nog även då
som många av oss börjar vandra
med bägge fötterna på jorden
igen

och plötsligt är man tillbaka på samma ruta
som man började vid

vi började som spädbarn som sökte
trygghet och kärlek
och slutar
som vuxna människor
som söker efter precis samma sak

//

man behöver inte vara ensam, för att vara självständig.

det jag älskar med livet
är nog det
att man aldrig vet vad som väntar
runt hörnet

jag kan tycka att det är lite skrattretande
det skulle nog du med tyckt

det är skrattretande att varje gång
jag strör över allt hopp på mattan
så att andra kan trampa på det
kommer någon och plockar upp det

någon som skyddar
någon som får dig att börja tro igen
någon får dig att börja hoppas igen

en ängel

och hon
hon som predikade om att
ensam är stark
om hur hon ville vara självständig
och stå på egna ben

visst är det typiskt att
just hon
skulle träffa han

han som avbryter henne
då hon talar med han
bara för att tala om för henne
hur vacker hon är

visst är det typiskt?
det är typiskt att livet vänder
när man minst anar det

// Arre

RSS 2.0