arreochmasse

hej, min vän

regnade det hos dig
som det gjorde hos mig
igår?

jag har saknat.

jag har tänkt.

jag glömde säga det
då vi skiljdes åt
det är typiskt mig
det här med
stolthet

vi hade det bra ihop.

jag brukar komma att
tänka på det
sådär när sommarn
börjar närma sig
och sommarregn
smattrar mot mitt fönster

jag minns de fina stunderna väl.

och trotts att jag mycket väl vet
att de dåliga stunderna
var fler
är de fina de som 
överväger mer.


de överväger idag
på ett sett som de aldrig skulle
gjort då

du är borta.

jag kommer att tänka på dig
ibland
då regnet smattrar mot mitt fönster
och jag ler varje gång
varje gång
varje gång
min vän

vet du vad jag tänkte på?
jag tänkte på
hur mitt lakan formar sig
då du reser dig upp ur min säng

jag ser en
ängel
jag ser
vingar

innan du försvinner
in på toa
för att göra dig i ordning
till jobbet
vänder du dig
alltid
och frågar varför jag ler

jag ler
för jag undrar
om alla andra skulle se
det jag ser

du är en ängel

det känns som den där dagen
då vi stod ute på balkongen
och vinden väckte
allt som stod still

liksom du
väckte
då
du fyllde
mina nävar med fjädrar
och sa att varje fjäder
symboliserar allt det vackra
i livet som jag älskar
och värdesätter högst

vinden blåser
från bägge håll
sa du
det gäller att alltid
hålla fast
lika hårt
det gäller att aldrig
släppa
taget

det kanske inte längre är som förr?
du kanske hade rätt.

och jag kan inte heller längre
beskriva den där känslan i ord
inte som jag kunde
då
inte som jag kunde
förr
då det var.

och jag vet att man ibland
kan känna sig bekväm och trygg
att känslan då inte alltid
kan beskrivas med ord
för att ord inte längre
räcker till

ord blir platta.

ibland
blir det som det blivit nu
känslan kan inte beskrivas i ord
för orden finns inte där
då känslan inte är kvar
inte som den en gång var.

ibland blir det
som det blivit nu.

det är inte längre som förr.
du hade rätt.