tiden förändras inte. vi förändras.



det är motgångarna som
prövar
gör ont
och stärker
oss

och varje gång som
jag faller ihop
tänker jag på det

att lyfta ansiktet mot solen
för att inte se skuggorna

som du brukar säga

brister har vi
alla
men om man älskar
så uppmärksammar man
dessa
och försöker vara
det bästa
man kan vara

mot de som förtjänar
det bästa

du lyfter mig 
till höjder
jag aldrig tidigare
varit på

jag förstår varför
du är den enda
jag älskat
såhär

//

this time.

du säger att ett annat liv
offrades
den dagen då du
överlevde

jag undrar
hur de sista tankarna
såg ut
den kvällen
då du var nära slutet

sprang även de ner
ner för den mörka stigen

var de vackra
eller sorgliga

var du lik dig själv
den natten?

du förändrades den morgonen
då du vaknade upp
i det vita rummet
med nålar i armarna
och tårar som rann ner för kinderna

du pratade på en andra chans
och ett bättre liv som väntade

du lovade att
du skulle börja älska
älska
som du aldrig tog dig tid att
göra

innan.

//

RSS 2.0